A-kassan sänks – men lugn, du får säkert sortera gem istället

Sammanfattning

Den senaste debatten om a-kassan handlar återigen om att göra arbetslöshet mindre bekväm. Däremot verkar ingen lika intresserad av att göra arbete lättare att hitta. Resultatet? Fler människor skickas till aktiviteter som fyller schemat, men sällan CV:t. Kanske är det dags att prata om omställning på riktigt – eller åtminstone erkänna att sorterade gem inte räddar ekonomin.

A-kassan sänks – motivationen höjs... sägs det

Tydligen fungerar arbetsmarknaden ungefär som ett datorspel.

Har du inte hittat ett jobb? Då är lösningen uppenbar.

Mindre pengar.

För det är ju inte så att det saknas jobb inom vissa branscher, att arbetsgivare kräver fem års erfarenhet för ett instegsjobb eller att hundratals personer söker samma tjänst.

Nej.

Problemet måste vara att du haft råd att köpa ost.

"Nu kommer folk vilja jobba"

Det är en fascinerande teori.

Om du tar bort några tusenlappar från en arbetslös människa så kommer plötsligt nya jobb att materialiseras ur tomma luften.

Arbetsgivarna kommer öppna dörrarna och ropa:

"Där är han! Han fick lägre ersättning! Anställ honom omedelbart!"

Det är nästan magiskt.

Arbetsförmedlingens hemliga superkraft

Och skulle jobbet ändå utebli finns alltid olika aktiviteter.

CV-workshop nummer 37.

En inspirationsföreläsning om att "tro på sig själv".

Eller den klassiska sysselsättningen där man får sortera gem, flytta papper från en hög till en annan eller delta i ett projekt vars största samhällsnytta verkar vara att hålla kaffemaskinen sysselsatt.

Efter tre månader har du fortfarande inget jobb.

Men gemen är i perfekt ordning.

Vi har blandat ihop aktivitet med resultat

Svensk arbetsmarknadspolitik verkar ibland bygga på principen att allt är bättre än att någon sitter hemma.

Spelar ingen roll om aktiviteten leder till arbete.

Bara den fyller kalendern.

Om någon får ett riktigt jobb är det förstås fantastiskt.

Men om ingen anställer dig...

...kan du alltid gå en kurs om hur man skriver "Jag är stresstålig" på ett nytt sätt.

Medborgarlön – den förbjudna diskussionen

Och så finns den där idén som dyker upp med jämna mellanrum.

Medborgarlön.

Inte för att människor inte vill arbeta.

Tvärtom.

De flesta vill ha ett jobb, en inkomst och en vardag med mening.

Men när automatisering, AI och effektivisering gör att färre människor behövs på vissa arbetsplatser blir frågan svår att undvika:

Vad händer när det inte längre finns arbete åt alla – åtminstone inte hela tiden?

Ändå behandlas medborgarlön ofta som om någon föreslagit gratis enhörningar till varje hushåll.

Ett revolutionerande förslag

Tänk om vi lade lika mycket energi på att skapa riktiga jobb som på att kontrollera arbetslösa?

Tänk om utbildning faktiskt ledde till bristyrken.

Tänk om praktik övergick i anställning.

Tänk om företag fick incitament att anställa istället för att staten fick incitament att administrera arbetslöshet.

Det hade varit radikalt.

Slutsats

Kanske är problemet inte att människor blivit lata.

Kanske är problemet att systemet ibland verkar bättre på att mäta arbetslöshet än att minska den.

Men en sak kan vi vara lugna med.

Om ekonomin fortsätter åt fel håll kommer gemen fortfarande ligga i perfekt alfabetisk ordning.

Och det måste väl ändå räknas som en arbetsmarknadsreform.